Om att våga lyssna på sin kropp √

I fredags när jag skulle till gymmet hade jag under dagen planerat att köra ett köttigt benpass, taggade som fan till det, men sen när jag väl skulle iväg till gymmet kände jag bara hur kroppen sa nej, jag orkar inte.
 
Okej, när huvudet säger "nej, jag orkar inte" är det lite annorlunda, då kan man eventuellt pressa på, då är ju kroppen ändå "med dig" så att säga. Men när kroppen säger nej så är det nog bara att lyssna. Bättre att ta det lugnt någon dag och spara på krutet, och köra på när kroppen är med istället.
 
Istället för att köra skiten ur kroppen i fredags, tog jag det lugnt istället och for på body care med djupstretchning för att sköta om kroppen och ladda batterierna. På gårdagens pass på gymmet köttade jag ju ben istället, och då kände jag redan då jag vaknade att kroppen var med mig, direkt jag steg in bland maskinerna kände jag - beast mode ON.
 
Ibland är det bättre att lyssna på kroppen, den har oftast rätt när den säger emot :)
 
 

I tankar på YouTube...

Jag har på det senaste blivit helt tagen av YouTube, att prenumerera på olika konton och titta vad de laddar upp, se hur de klippt sina videos, tänket med deras upplägg, man får inspiration till att göra egna videos osv.
 
"Äh, YouTube, vad är det att hålla på med? Kan väl vem som helst göra" har jag fått höra ett par gånger... Jomen tjena, hitta material till en ca 8 minuters video, filma ALLT material (gärna extramaterial också), klipp ihop och fixa allt så har du nog jobb för en dag åtminstone. Dessutom ska det ju gärna vara kvalitet på allt för att få tittarna att stanna och vilja se mer.
 
Jag och en klasskompis ska ju göra en YouTube-kanal som vårt slutarbete/examensarbete i skolan, ska bli riktigt spännande att göra. Och innan nån sågar vår idé, jag VET att det är mycket jobb med det, och jag är villig att lägga ner det jobbet. Finns säkert de som skrattar åt en bakom ens rygg "haha, nu har hon tagit sig vatten över huvudet", men visst, gör det då. Kanske blir det vatten över huvudet, kanske blir det för svårt. Men då har vi iallafall provat. If you never try you never know.
 
Efter att vi gjort klart vårt slutarbete kommer jag troligen göra min egna kanal och fortsätta göra videos där, känns som om det skulle vara kul att utveckla bloggen ytterligare med videor :)
 
Vad tycker ni om det här?
 

Känslan...

... när man seriöst inte känner något. Inte glädje, ilska, sorg eller något. Neutral. Det skrämmer mig. Speciellt eftersom jag är en person som i princip alltid uttrycker mina åsikter, som alltid försöker hålla humöret uppe, som alltid försöker tänka "äh, livet är för kort för att vara på dåligt humör".
 
Men vet ni vad? Det är okej. För ibland måste man liksom nollställa sig själv, "deppa ner" totalt. Tänka över sitt liv, vad man har. Och efter den dippen, då man ha rett ut frågetecken, fått fundera över allt, ja då kommer man tillbaks, starkare än vad man varit tidigare. Jag tror det ligger i vår natur att slå tillbaks starkare varje gång livet försöker dra ner en, för ni vet ju vad de säger "what doesn't kill you, makes you stronger".