Alla har ju någon dag när de är sköra, extra svaga. Igår var det jag som var så svag. Ni vet vad jag menar, man känner sig så bräcklig som om man skulle kunna börja storgråta när som helst. Bröt totalt ihop igår ikväll och låg och grät så jag skakade i älsklings famn, stackaren förstod knappt vad jag grät. Alla tjejer vet väl vad jag menar, känns som om man skulle kunna gråta tills världen ungefär går under.

 

Igår var det flera olika saker som var orsaken till att jag blev så ledsen, och det är av alla ideal som finns i världen bland annat. Att man ska helst vara så smal att låren inte går ihop och revbenen sticker ut, annars är man inget att ha.

 

Igår kändes det som om allt fler i skolan blängde på en då man gick förbi, ungefär med en blick som "fyfan", annars slår jag det alltid ifrån mig, men igår var jag lite trött och matt från förr, så det bara lagrades. Sedan for jag till stan med Nilla och tittade på kläder, och som vanligt hittade jag inga BHar eller kläder som passade någonstans, om jag inte gick till plus size-sidan. Tror det var droppen som gjorde att bägaren rann över.

 

Tjejer (eller ungdomar överlag) har så sjukt mycket press på sig nu för tiden, man ska vara duktig i skolan, ha kompisar att umgås med, de senaste teknikprylarna, någon hobby och DESSUTOM ska man helst se ut som världens toppmodell och gymma 12 dagar i veckan. Ni fattar vinken.

 

Medan jag låg där och grät snyftade jag fram just det: "Jag är så JÄVLA trött på alla ideal", och inte bara de där idealen att man ska vara pinnsmal osv, utan även de som skriver att kurvor ska man ha, män vill ha kött och inte ben. Alla är fina som de är, vilken kroppsform man har.